Ett besök på bvc

Jag har inte orkat skriva tidigare. Jag har varit så otroligt trött. Inget nytt har hänt. Samma gamla veva, trött, illamående och spyor. Inget att skriva om.

Annica, förlåt har inte kunnat svara på din kommentar i förra inlägget. Ibland går det att kommentera via iphonen och ibland inte. Nu har det såklart inte gått. Är sällan vid datan. Tänker aldrig mera ta Postafen. Jätte jobbigt! Tror nog också att jag måste bara härda ut utan mediciner. Är väldigt glad för er skull! Härligt med en baby i juni :) Tack att du kommenterade! Det är alltid roligt att få kommentarer :) Då vet jag att någon läser mina inlägg.

Maisa, huomasin kommenttisi heti kun olin julkaissut tämän tekstin. Joten lisään vastaukseni tähän.  Olen ollut tosi väsynyt ja tämän takia en ole jaksanut kirjoittaa mitään. Mutta elossa ollaan :) Miten itse voit?

Idag har jag lyssnat på fostrets hjärtljud igen. Kan vara lugn igen en tid framåt. Först kunde hon inte hitta ljuden och jag hann tänka ut en hel del redan. Men till slut hördes hjärtat. Det var en doppler maskin som användes. Jag var alltså med lill flickan till bvc. Hon fick 3 sprutor. Hoppas hon inte får hemska biverkningar den här gången som då när hon var 5 månader! 

Nu ska jag spela candy crush. Är helt fast vid det. Lill flickan sover och jag ska njuta av spelet :) 

Postafen helvetet

Igår var det den värsta dagen någonsin. Ärligt talat så trodde jag att jag skulle flippa ut. Jag fick ju Postafen mot illamående. Tog en tablett på kvällen för mådde illa. Gick och lade mig och vaknade på morgonen helt normal igen (trodde jag). Efter en liten stund började jag känna mig trött. Trodde bara att jag hade sovit dåligt. Nåja, tröttheten blev bara värre och värre. Gick runt som i en dvala. Kändes som om jag hade stoppat huvudet i ett moln. Var totalt dåsig och helt borta. Jag har aldrig varit så trött! Jag trodde mitt liv skulle ta slut. Min man fattade ingenting. Jag typ skrek på hjälp men han bara sa att han är trött. Tänkte att herregud, om vi har det så här så skiljer vi säkert oss förrän babyn är född. Jag blev riktigt rädd att jag skulle kollapsa. Jag spydde inte igår men istället hade jag diarré hela dagen. Jag vill aldrig vara med om detta mera! Den värsta dagen någonsin! Postafen tabletterna får åka in i skåpet. 

Nu hoppas jag bara att jag skulle må så pass bra att jag skulle klara mig utan några mediciner. Osmosal har jag druckit men det är bara en salt, kalium och socker lösning. 

Har någon varit med om liknande? Erfarenheter av Postafen?

Läkarbesök

Idag har jag varit hos läkaren pga illamående och halsbränna. Vikten har sjunkit lite sen jag var i mvc förra veckans torsdag. Fick recept på Postafen och Omeprazol. Jag har ätit Omeprazol sen jag fick veta att jag var gravid. Lider av kronisk refluxsjukdom. Problemet är att Omeprazol inte hjälper mig. Frågade om jag kan ta en större dos än 20 mg. Det är också billigare att få det via recept. Så min man får hämta dem från apoteket idag. Jag hoppas verkligen Postafen hjälper! Tar även en större dos Omeprazol då halsbrännan känns olidig. Ajo, sen ska jag på blodprov för att titta om jag är uttorkad. Natrium, kalium och kreatin ska tas. Samtidigt tas även alla andra blodprov som hör till att tas i början av graviditeten. 

Sen till det bästa...Jag fick höra hjärtljuden idag!! :) Kändes väldigt skönt. Läkaren sa att hjärtljuden kan höras eller inte. Om man alltså gör med doppler på magen. Jag är precis vid de veckor där hjärtljuden kan börja höras. Läkaren hittade som tur nästan genast hjärtljudet. Hoppas jag kan börja slappna av så småningom och lita på att fostret kommer att överleva! 

Känner mig nöjd! :)

Räddare i nöden

Osmosal! Yes please! Drack det i lördags efter att ha spytt flera gånger och ha haft diarré. Mitt tålamod var i botten och jag var urtrött och på dåligt humör. Min man sa argt "nu dricker du Osmosal!" Drack det hela kvällen och jag kan säga er att jag förvandlades till en helt annan person. Jag kände mig nöjd och glad. Jag orkade vara vaken och jag var helt enkelt som en ny person. Jag hade vätskebrist gånger hundra.

Så här står det om Osmosal:

Osmosal-oral lösning används vid akut diarré hos barn och vuxna. Vid akut diarré finns en risk för överdriven vätskeförlust i kroppen (minskning av vatten- och saltmängden), som kan utvecklas redan inom ett dygn i samband med kräkning och diarré. Osmosal-oral lösning ersätter vatten, natrium och kalium i samband med vanlig diarré. Osmosallösningen innehåller socker som främjar absorbtionen av vatten och natrium från tarmkanalen, och citrat som korrigerar störningar i kroppens syra-basbalans.

Så den här blev min livsräddare! :)

Nu ska jag skriva om hur jag verkligen tycker och känner mig!

Först av allt vill jag be om förlåtelse om någon har tagit illa upp av mina texter. Kanske det är någon som tycker att jag är otacksam som klagar på att jag mår illa och hur tungt det är. Förlåt, det har aldrig varit min mening att såra någon!

Det här är min verklighet. Jag är gravid och jag mår pyton. Det betyder inte att jag är otacksam över att vara gravid. Verkligen inte! 

Vet att många skulle ens vilja vara gravida och ha ett illamående med det. Att inte få barn är att gå igenom ett helvete. Jag har barn och jag är evigt tacksam över det men jag har även gått igenom 3 missfall med ångest och panik. 

Jag har alltid sagt att om man inte själv har gått igenom det så vet man inte hur det känns. Man kan tänka sig hur det känns men man har ingen aning om hur det är på riktigt. 

Jag har själv varit bitter och ledsen på alla gravida som blev gravida genast på ett ligg. Jag har gråtit mig till sömns, jag har inte haft lust att leva pga att vi inte fick ett levande barn. Jag vet hur det känns att vilja ha ett barn så desperat att man gör vad som helst för det. 

Jag och min man har verkligen fått en fin dotter. Hon är så söt och gullig. Vad skulle vi ha gjort utan henne? Vi skulle ha dött, inombords. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Hon är en  härlig solstråle. 

Faktum är nu så att jag är gravid på nytt och mår extremt illa igen. Jag njuter inte. Jag kan inte glädja mig för detta. Nu ska ni inte tänka att jag är otacksam. Jag vill ha detta barn mer än något. Jag vill inte ha illamående. Jag går runt här som en vandrande zombie. De som inte har lidit eller har hyperemesis gravidarum vet inte vad det handlar om.

Hyperemesis gravidarum, eller allvarligt graviditetsillamående, är en komplikation vid graviditet, som yttrar sig i så svåra kräkningar att det finns risk för näringsbrist, störningar i elektrolytbalansen,vätskebalansen eller i syra-basbalansen. Sådana störningar är farliga för såväl mor som foster. http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hyperemesis_gravidarum

Upp emot två procent av alla gravida får extremt graviditetsillamående, så kallad hyperemesis gravidarum. För dessa kan graviditeten upplevas som en lång mardröm och tillståndet reducerar starkt livskvaliteten för den blivande mamman. http://www.babyvarlden.se/Gravid/Ma-bra/Varfor-blir-vissa-extremt-illamaende/

"-Det är tufft att önska sig ett barn, och att önska att man inte bar på det, berättar Vibeke Nordhagen. 33-åringen har lidit av hyperemesis gravidarum under sina graviditeter. Här berättar hon sin historia för Mammasidan." Läs hennes historia. Varför ska det vara så jobbigt att vara gravid? Verkligen värt att läsa!
http://mammasidan.se/gravid/var-saa-illamaaende-att-hon-oenskade-att-hon-inte-var-gravid

På familjelivssidan kan ni läsa om en anonym gravid som verkligen har skrivit om hur hon känner sig! Känner igen mig i det som hon har skrivit. Läs!
http://m.familjeliv.se/forum/thread/68678223-jag-hatar-att-vara-gravid-mar-sa-fruktansvart-daligt

Gå in och titta på hennes blogg! http://alltdetfina.blogspot.fi/2013/08/hyperemesis-gravidarum.html?m=1 Hon berättar om sitt extrema illamåendet och om sig själv. En fin blogg!

Med allt detta vill jag bara dela med mig hur jag har det och hur jag mår. Jag är lite dålig på att förklara hur jag känner mig så jag rekommenderar varmt att ni går in på dessa sidor som jag har satt ut. Kanske ni förstår mig bättre då. Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor men det betyder inte att jag inte vill ha detta barn. Och jag är inte otacksam! 

Mvc

Så var vi på det första besöket på mvc. Allt gick bra. Nu väntar vi på att få en tid till det första kommunala ultraljudet. Tiden kommer hem på ett brev från sjukhuset. Igen en lång väntan till det. Ajo, alla blodprov ska tas redan på v. 10. Hoppas jag inte behöver ta dem i onödan! 

Enligt hälsovårdaren (barnmorska i Sverige) är jag på v. 9+2 idag. De räknar alltid från sista mensens första dag. Vår privata läkare räknar från befruktningen. Kommer då att följa hälsovårdarens räkning. Det kan hända att beräknade dagen ändras på vul men oftast inte. 

Av 6 graviditeter har endast 2 klarat sig levande till det första kommunala ultraljudet. Nu hoppas vi såklart att det här blir det tredje. 

Lill flickan fyller år om några dagar :) Kalaset blir lite senare. Min lilla älskling! 

Finns det någon som mår som jag?

Jag har inget annat att säga förutom illamående, illamående, trötthet, trötthet och ännu mera illamående. 

Min mun är kruttorr, min hy är kruttorr och sedan har jag fått små röda prickar under ögonen (blodbristningar) av allt spyande. Min näsa är täppt hela tiden. Helt som om jag skulle gå runt med en förkylning 24h om dygnet. Jag måste använda nässpray varje dag. Jag vet att man inte får använda dem mera än en vecka men jag måste använde det varje dag. Jag kan inte sova annars. 

Jag orkar inte klä på mig, gå i duschen eller göra någonting annat extra. Jag orkar verkligen inte städa. Jag orkar ta hand om lill flickan, det är det ända som jag orkar göra. 

Problemet är att vad jag ska äta och vad som hålls i mig. Värmde spenatsoppa men det smakade pyton. Försökte ändå äta det. Blandsaft älskar jag. Det går bra som tur. Känner verkligen skillnad på saft med socker i och saft utan socker. Light produkter smakar verkligen illa. 

Är det någon annan som har haft eller har det som jag? 

Imorgon ska jag på det första besöket till mvc. Måste komma ihåg att fylla i några papper innan dess. De skickades hem och de ska tas med till mvc. 

Kram.

Mammabyxor

Mammabyxor...älskar dem! :) De klämmer inte och de är sköna. Hoppas det inte är ett dåligt tecken att jag använder dem nu redan! Men alla mina andra byxor klämmer hårt vid magen. Får inte knappen fast och knappt dragskedjan. Jag är väldigt svullen för knappast syns magen ännu i så här tidigt skede. Magbilder kan ni få efter det första riktiga ultraljudet som ordnas av staden. 

Min mamma fyllde år igår men jag gratta henne först idag. Hur kunde jag missa hennes dag?! Precis sådana här misstag gör jag. Jag har blivit glömsk och kommer inte ihåg saker. Jag trodde på riktigt att det var idag hennes födelsedag. Jag levde en dag efter i kalendern. Klantidiot jag! 

Jag fryser jämt och ständigt. Jag spyr upp all min energi. Huttrar hela tiden. Nu är det även -10 grader här ute. Kallt! :) 

Ha en bra dag!  

Extremt illamående

Jag klagar inte men att må illa är så tungt!! Det är så orättvist att en del mår så illa medan andra har inga symptom alls. Bläää! Jag mår pyton! Solklart att jag är tacksam över graviditeten och jag vill inte klaga. Men varför ska jag höra till den lilla gruppen som mår verkligen pyton under graviditeten?

Hittade den här listan här.

Symptom på extremt graviditetsillamående (de flesta är tecken på dehydrering):

• Extremt illamående och kräkningar flera ggr om dygnet
• Slapphet
• Törst
• Svimfärdighet
• Torr hud
• Torra, spruckna läppar
• Torrhet i munnen
• Mörkare och mindre mängd urin
• Viktminskning över tid

Jag har nästan alla symptom förutom de 2 sista. Gick upp 2 kg på några veckor men jag måste väga mig på nytt nu efter alla dessa spyor. Jag står ännu på benen och kommer att klara mig igenom detta. 

Det är inte lätt att vara tillsammans med en som mår pyton och spyr hela tiden och en som är döds trött jämt och ständigt. Min man måste göra nästan allt här hemma. Utöver hemmet måste han sköta om sitt eget jobb som kräver nästan all hans energi. Han är också super trött och hinner inte med allt. Det tar ganska mycket på honom. Det är redan andra gången han går igenom detta med mig. Så han vet hur tungt det kan vara, oavsett hur tacksam man än är.

Tur att jag är hemma med lill flickan! Orkar det mycket mera än att vara på jobbet! Kommer ihåg hur jobbigt det var att spy dagarna långa på jobbet och känna sig ofräsch efter varje toalett besök. Hur trött man var efter jobbdagen (nå det är jag nu också)! Håller hatten för dem som är på jobbet och mår pyton!

Det tidiga ultraljudet

Den lever!! :) Är super glad och lycklig! Som tur såg jag hjärtat genast så att jag inte hann dö av stress. Men kan nog säga att jag var helt otroligt nervös innan. Kände redan att toaletten skriker efter mig men som tur så var läkaren i tid och vi kom in i rummet genast. 

Jag är i v. 8+0 idag. Jag hade själv räknat att jag skulle vara 4 dagar framåt men hade tydligen räknat fel. Fostret är i normal storlek till dess veckor. 

Som det ser ut nu ska jag fortsätta att äta Baby Aspirin 50 mg åtminstone till v. 12 men får gärna fortsätta med det till v. 36. Vågar inte sluta så tänker äta det till v. 36 som med lill flickan. 

Beräknade dagen är den 21.8. Men eftersom jag har 2 kejsarsnitt bakom mig blir det här också ett kejsarsnitt automatiskt. Då kommer den att komma ca en vecka innan beräknad dag. 

Snälla låt nu graviditeten fullbordas!! 

Gravidhormoner

I natt hade jag en mardröm. Drömde att vi var på ultraljudet och det fanns inget foster. Livmodern hade bara en massa blod som inte hade kommit ut. Usch! Vaknade mitt på natten av stress. Somnade på nytt och drömde sedan att allt var bra på ultraljudet. Det fanns ett foster med ett bultande hjärta. Jeij för den drömmen. Imorgon gäller det!! Jag är tydligen lite nervös för det...

Jag har mått ganska illa den här veckan. Lärde mig att inte gå och sova som illamående, utan att spy först. För att annars vaknar man garanterat illamående och då måste man spy. Det gjorde jag idag. Idag har jag verkligen mått pyton. 

En annan läskig grej som mina hormoner har gjort är att varje natt när jag ska börja sova inbillar jag mig att någon står och stirrar på mig. Det är kolmörkt i rummet och när jag blundar "ser" jag en flicka som står och stirrar på mig. Ni vet "The ring" filmen, ungefär sådär men kanske inte så läskigt. Haha :) håller inte på att tappa förståndet!! Oj, dessa gravidhormoner! :)

Hörs tills imorgon!

Vår älskade hund

Tänkte berätta lite om vår hund. Om det skulle finnas någon annan där ute som har en liknande hund och som skulle kunna ge lite tips.

Vår hund klassas som en sällskapshund. Det stämmer väldigt bra på henne. Egentligen anser vi att hon är lite som en "stalker". Vart du än vänder dig står hon alltid där och tittar på dig. Kan ge ett ex. om jag går fram och tillbaka i vardagsrummet går hon garanterat bakom mig hela tiden. Även om jag skulle gå fram och tillbaka i 10 min så gör hon det också.

Vår hund älskar lill flickan. Hon gör det så mycket att hon är där lill flickan är. Vår hund kan hålla på och slicka henne på händerna, tårna, öronen... Måste säga till hunden att sluta. Om lill flickan leker med dockan på golvet så ligger hunden med sitt huvud på lill flickans ben. Tror hunden att lill flickan är hennes bebis?

Vår hund kan inte vara en sekund utan oss. Att lämna henne ensam hemma går inte. Hon skäller och ylar så länge tills någon kommer hem. Grannarna har meddelat detta. Om jag sover uppe med lill flickan dagssömn och hunden är nere och grinden är fast (grind vid trapporna) så börjar hon att yla och gråta om ingen är där nere med henne. Jag tog kontakt med en hundskolare men hon var då sjuk. Måste ta på nytt kontakt med henne. Ändring måste det ju bli senast då när jag börjar och jobba.

Annars är vår hund en jätte snäll och lydig hund. Hon lyder oss bra. Hon är en liten hund med mycket päls på. Trimning och hårklippning går väldigt bra. Jag får typ göra vad som helst och hon låter snällt mig göra det (t.ex. nagelklippning, tvättning).

Känner någon igen sig? Ibland känner man sig lite kvävd av henne för hon är alltid där du är. Normalt? Råd? Tips? Någon?

Inredning

Tänkte skriva ett inlägg om något helt annat. Försöker hålla mina tankar på något annat nu än oron för det kommande ultraljudet. Om ni vill lära känna mig lite mera tänkte jag berätta om min dröminredning som jag skulle älska att ha :) Bara mannen skulle älska det också...och vår ekonomi.

Vad jag skulle vilja ha:

• Älskar marint!

http://elle.se/inredning-mycket-mera-marint/

•  Jo tack!

http://www.kantriina.fi/huonekalut

• Blått och vitt, min favorit! 

http://www.expressen.se/leva-och-bo/ljuvliga-toner-i-blatt-och-vitt-pa-uteplatsen/

Det finns ljuvliga saker som man skulle vilja ha. Om bara plånboken skulle vara lite tjockare...

Mera ljuvligt:

http://indiska.com/se/Inredning/K%C3%B6kstillbeh%C3%B6r/MELON-SPOON/p/1000003084860;jsessionid=04C1843B727D2425D6357B3423DA8AAF

http://www.rumattälska.se/platburk-classic-knackebrod-bla-slash-vit

http://www.skonahem.com/inspiration/Bla-bla-inredning

Härligt med vackra saker!! :) Här får ni en liten bild om vad jag har för inredningsstil men det är sedan en annan sak vad man på riktigt har hemma. Det kan se lite annat ut :)

Färskt?

Idag är jag på v. 8. En ny vecka börjar. Hittills har mina symptom varit som på en berg och dalbana. Ena dagen har de typ försvunnit och den andra dagen har de varit värre. Jag har varit orolig typ varannan dag. En lite jobbig tid med en del negativa tankar, mycket pga oron. Har kännt mig väldigt trött och är extremt trött. Jag har haft tankar om hur jag ska orka med allt. Fast det är väldigt önskat barn så är man ändå skit nervös över hur allt kommer att gå. Men dessa tankar är säkert normala. 

Idag är jag där som fostret har dött i mina tidigare missfall (nr 1 och 2). Alltså båda dog i v. 8. De dog ganska så snabbt efter det tidiga ultraljudet. Nu har jag det kommande ultraljudet på v. 8+4. Är nu redan dönervös. Hjärtat bultar när jag tänker på det. Börjar nästan att må illa av det. Måste försöka underhålla mig själv med annat än med mina tankar.

Släktfesten gick bra. Åtminstone ännu är vi friska, haha :) Jag är inte neurotisk men det kanske låter så. Är bara väldigt trött på att det finns snoriga och hostande människor överallt som inte tänker efter. 

Måste fråga att har ni vågat äta gravad lax när ni har varit/är gravida? Jag älskar det!! Vakuum förpackade ska man inte äta men om det är färskt? Inga råa produkter ska man ju inte äta men vad gör de gravida kvinnorna i Japan? Slutar de att äta t.ex. sushi? Jag har ätit det om det är totalt färskt. Vad tycker ni? 

Kram.

Släktfest

Idag ska vi på en släktfest. Jag vill inte åka med men jag måste. För det första har jag ingenting att sätta på mig och för det andra har jag börjat må illa igen. Jag har svällt upp som en ballong och gått upp 2 kg efter att jag blev gravid. Jag ser ut som om jag skulle vara redan i sjätte månaden, haha :) Alla kläder klämmer och är för små. Sen igår har jag haft svårt att hålla maten i mig (hoppas det är ett bra tecken!). Igår spydde jag 2 gånger. Måste vara helt stilla efter att jag har ätit. Jag skulle vilja sätta mammabyxor på mig men det känns lite som ett dåligt omen att göra det redan nu. Efter första ultraljudet kan jag kanske göra det. Jag får inte byxknappen fast på vanliga jeans, hjälp! :)

Vi har inte berättat åt släkten ännu. Vi vill inte. Vi gör det senare.

Skrev i ett tidigare inlägg att jag tycker inte om när föräldrar drar sina sjuka barn med överallt. I det inklusive också hårlöss och springmask. På julen var vi rädda att få hårlöss och senare kom det fram att samma familj hade i ett tidigare kalas haft springmask. Härligt va!? Vad ska vi vara rädda att få denna gång? Den familjen kommer ju med på alla fester oavsett vad de än har. Ska vi lära våra pojkar att gå inte för nära dem, sitt inte på toalettstolen osv. Normalt? Det kanske skulle vara normalt om de skulle vara okända människor och vi skulle vara på en allmän toalett men de är familj, nära släkt. Frustrerande! Om det skulle vara min släkt skulle vi säkert ha sagt till redan men nej, det är mannens släkt och där tycker de att alla ska vara med oavsett vad de än har...

Ska hoppa i duschen snart! Önskar att vi skulle ha ett badkar. Skulle säkert ligga där varje dag. Det är skönt då när man mår illa. Kanske i nästa hus :)

Mera positiv?

Ber om ursäkt om mina inlägg har varit negativa den senaste tiden. Hoppas ni orkar följa med ändå! Lovar att vara mera positiv efter...ja...när babyn är född, haha! :) Usch, vill inte gå nervös hela graviditeten! Tror nog att vem som helst skulle vara nervös efter 3 missfall och lång barnväntan. 

Mina symptom hittills:

- täppt i näsan nästan hela tiden

- mera kissnödig under natten

- mera hungrig

- spyr kanske 1 gång/per dag

- super trött

Jämförelse med när jag väntade på lill flickan mår jag ganska bra nu. Då spydde jag mer än 5 gånger/dag. Tappade räkningen efter 5. Vid det värsta tiderna orkade jag inte ens gå. Låg bara på soffan. Mannen fick föra mig i duschen och tvätta mig medan jag satt på en pall och mådde dåligt. Jag kunde inte gå ut för alla lukter fick mig att spy. Bara genom att öppna munnen och dra in luften fick mig också att kräkas. Så ni förstår säkert varför jag är lite orolig nu? 

Ultraljudet blev förflyttad till nästa veckas fredag. Ännu en stund att vänta. 

Hoppas ni mår bra! Kram.

:(

Läste aftonbladet idag och fick en chock! Och sådana här människor får barn! Fy fan! Livet är så orättvist!

"Mor åtalas för dråp på tvååring"

"En norsk kvinna och hennes brittiska pojkvän har åtalats misstänkta för att ha dräpt kvinnans knappt två år gamla dotter.

De åtalas också för grov misshandel, som ska ha pågått under ett halvårs tid före flickans död."

Här hittar ni hela artikeln:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18111802.ab

Gråter när jag läser sådana här artiklar. Hur kan det finnas människor utan hjärta? Små oskyldiga barn...

Gott nytt år

Måste genast säga hur glad jag är för min goda och härliga vän Lila som har plussat!! Är så glad för hennes skull! :) Grattis!

Gott nytt år till er alla! 

Min magont har minskat lite. Idag morse kände jag av det men jag är inte säker på om det är som mensvärk eller inte. Försöker känna efter hur det känns men jag kan inte beskriva det. Vet att det kommer från livmodern. 

Det som är konstigt är att mina graviditetssymptom har minskat med hälften. Det är ju aldrig ett bra tecken. Jag hör till den gruppen som spyr i 9 månader och lider av hyperemesis gravidarum. Vid det här skedet borde jag spy flera gånger per dag. Men jag gör inte det. Har svårt att tro i mitt fall att "alla graviditeter är olika". Det stämmer inte hos mig. I mitt sista missfall började jag aldrig att må illa. Men då kom allt ut vid v.6. Nu är jag i v. 7. Inget har kommit ut. Är nog helt lugn men undrar nog över situationen. 

Har någon annan varit med om samma sak att graviditetssymptomen har plötsligt minskat eller avtagit i början av graviditeten? Menar inte då vid v.12 utan mycket tidigare. Man vet att man borde må illa men man gör inte det.

Godnatt! Kram.