Bakgrund

Tänkte skriva lite om min bakgrund och när jag blev mamma.

Min första kärlek hittade jag i gymnasiet och vi blev ett par genast. Eller rättare sagt så var vi båda så blyga att vi inte vågade säga många ord till varandra förän efter några veckors tid tillsammans. Nåja, efter några år fick vi en söt liten pojke genast på första försöket. Efter det trodde jag såklart att jag hade lätt för att bli gravid. Men jag var bara 21 år gammal då. Mera barn fick vi inte och tänkte inte så mycket på det då. Efter 7 år hittade min första kärlek en ny kärlek och så var vår saga slut.

Min livsman och min nuvarande träffade jag för 6 år sedan. Efter första daten var jag helt såld. Visste genast att det var något speciellt med honom. Var blyg och tyst med honom också i början men som tur så tyckte han om att prata (ännu också). Vi hade så mycket gemensamt. Båda hade en son från sitt förra förhållande och de var nästan jämn gamla. :)

Efter några år började jag och min man längta efter ett gemensamt barn. För 4 år sedan blev jag gravid och vi hade inte ens försökt ordentligt. Var super lycklig. Men glädjen blev till sorg. Fick ett missfall och fostret hade dött på vecka 8. Trodde att livet tog slut. Ett år efter första missfallet så började vi riktigt ordentligt att försöka få barn. Ett halvt år senare var jag igen gravid men även denna gång dog fostret i vecka 8. Var så ledsen. Nu ville vi undersöka oss och det gjorde vi. Vi fick friska papper. Inga orsaker till missfall. Jaha, så började vi på nytt att försöka. Ett halvt år senare visade graviditetstestet plus igen. Den här gången dog fostret redan i vecka 6. Desperathet och ångest var en del av vår vardag redan.

Men men.. förra året i slutet av våren gjorde jag ett grav.test igen och det visade ett plus. Var dörädd igen. Den här gången visade alla hundra ultraljud som vi gick på ett bultande hjärta. Vi var överlyckliga men samtidigt super nervösa. I början av året föddes vår lilla dotter :)

Nu har tanken om ett till barn börjat stiga igen..Vi är väldigt tacksamma över vad vi har och är lyckliga över våra nuvarande barn. Dörädda är vi efter dessa års försökande och ärr har vi resten av våra liv.  Längtan efter ett barn till är väldigt stor..