Familjecafé (öppna förskolan)

Idag var vi på ett familjecafé (öppna förskolan). Det var halloween fest där. Vet inte hur lyckad resan var med 3 timmars sömn men nu är vi åtminstone hemma igen.

Jag har insett att packa skötväskan dagen innan är guld värt. Natten däremot gick inte så bra. Lill flickan vaknade kl 04.00 och efter det sov varken jag, mannen eller lill flickan mera. Jag hade satt väckarklockan på för att hinna i tid till familjecafeet men den behövdes verkligen inte nu.

Ville åka iväg ändå fast natten var ganska jobbig. Lill flickan älskar att leka där. Babyn trivdes inte. Hon ville sova men kunde inte. Hon kan typ bara sova i vagnen och ute bara. Försökte vagga henne och amma turvis. Tillslut somnade hon. Efter det föll jag för sötsakerna som människorna hade hämtat dit :) mums! Kan verkligen inte banta efter 3 timmars nattsömn. Håller min godis dag idag...och kanske imorgon...

Glömde och väga mig idag på morgonen. Gör det imorgon. Vikten har nog sjunkit. Nå, vi ser det imorgon :)

Barnstols- och bil hat

Vår baby hatar att sitta i bilstolen och hatar att åka bil. Suck. Varför? Båda flickorna sitter på bakbänken vid dörren. Jag måste klämma mig mellan båda barnstolarna och försöka paja, trösta, gosa, prata, skaka babyns bilstol...så att babyn ska trivas. Det är ganska jobbigt att höra skrik/gråt/gnäll varje gång vi ska åka bil. Lill flickan sitter annars fint men hon blir också nervös på babyns gråt och börjar överrösta babyn. Så sitter vi alla där i bilen på hel spänn och nervösa och väntar bara på att vi ska komma fram så snabbt som möjligt...

Trötthetens tid

Vad har jag gjort när jag har varit trött:

- gått med tröjan åt fel håll. Lapparna var vid halsen. Undrade lite varför det kliade på halsen och varför tröjan kändes konstig på mig (och säkert varför den såg konstig ut på mig)

- glömt ett föräldramöte och kom på det två dagar senare... Suck. Mother of the year!

- glömt plånboken hemma och lade märke till det först vid kassan när alla varor var redan färdiga för att packas (var tvungen att ringa mannen och be honom komma betala...han hade precis anlänt till jobbet, packat upp datan och hade precis tänkt börja jobba...)

- blandar alla barnens namn ihop. Säger gumman till äldre pojken (gissa om han uppskattar det när hans kompisar är på besök..)

- sätter undan viktiga papper på ett säkert ställe så att jag bara inte skulle tappa bort dem. Dessa viktiga papper hittas aldrig mera...för jag kommer inte ihåg vart jag har satt dem.

Är så trött att jag inte ens kommer ihåg alla dumheter jag har gjort och det är lika bra så.

Varannan dag får mannen meddelanden till jobbet att "kom hem nu, jag orkar inte mera!". Stackars mannen. Inte så lätt att få jobba i fred.

När jag har tillfälle att sova får jag inte sömn. Typiskt va?

Nu ska jag börja läsa tråkiga saker i wikipedia för att trötta ut min hjärna. Kanske jag somnar om 2-3h...

Brio sleep säng

Nu har vi köpt en Brio sleep säng till lill flickan. Är väldigt nöjd med den. Ville inte ha en vuxen säng till henne ännu eftersom hon är bara 1 år och 9 månader. Hon behöver en säng där hon inte kan falla ur eller rymma från. Hon älskar att rymma :)

Sängen är alltså 140 x 70 cm lång. Sätter ut bilder så att ni kan se hur den ser ut. Sängen är större än en vanlig spjälsäng. Hennes gamla är 115 x 55 cm. Den sängen ska babyn ta över så småningom.

Brio sleep 140x70

Brio sleep 140x70

Brio sleep 140x70

Den här sängen kan monteras till en vanlig spjälsäng med bottnet uppe eller nere. Man får bort främre skyddet eller så kan man ta bort "gallret" att det blir som en vanlig säng. Här kan du t.ex. hitta sängen: http://lekmer.se/barnrum/sangar/spjalsangar/brio-s%C3%A4ng-3-i-1-sleep-spj%C3%A4ls%C3%A4ng-juniors%C3%A4ng-70x140-cm-vit

Det ända spjälskyddet som jag hittade till den här sängen är Safe dreams spjälskydd. Den är tillräcklig lång för Brio sleep sängen. Spjälskyddet kan du hitta här: http://lekmer.se/barnrum/textilier/spjalskydd/safe-dreams-spj%C3%A4lskydd-ivory

Safe dreams spjälskydd

"Det är gjort av Softbreathe™, ett unikt vadderat material som ger maximal ventilation och genomströmning av syre för barnet i sängen. Beroende på CotWraps unika ventilerande materialsammansättning riskerar barnet inte att kvävas, inandas sin egen utandningsluft eller överhettas, vilket alla är kända riskfaktorer vid plötslig spädbarnsdöd." Texten är lånad från lekmers sidor.

Så den köpte vi också :)

Vad har ni andra för sängar till era barn? 

Glädjeskrik

Idag på morgonen "pratade" jag med babyn när vi låg kvar i sängen. Hon är alltid på gott humör när hon vaknar. Hon ler och gör ljud av sig. Idag "skrek" hon ett lyckligt skrik och efter det hörde jag från lill flickans rum ett rop. Hon ropade jee jee :) Lill flickan svarade klart och tydligt till babyns ljud. Sötisar! Vi sover alla med stängda dörrar men ljuden hördes tydligen bra ändå. Gulligt.

Godnatt!

Här är barnmatsburken...

...som jag köpte idag. Hur kan man ta så fel? :) Nå, lill flickan tyckte om den. Len och mjuk var den åtminstone. Haha :)

Familjen kaos

Igår bestämde vi att vi ska åka till ett köpcentrum idag på förmiddagen. Frågade mannen om han kan köra oss dit. Han svarade ja, visst!

Jag hade bestämt träff med en annan mamma där kl 10.50. Jag skulle bara få några klädesplagg av henne.

Lill flickan vaknade idag kl 8.30 på morgonen och jag tänkte att vi har mycket tid på oss innan vi skulle åka iväg. Hade i huvudet tänkt att det skulle ta ca 30 min att köra dit.

Klockan tickade iväg och jag försökte få oss alla påklädda och tjatade på mannen att han skulle gå i duschen. Men nej, han satt bara på soffan med sin data i famnen. Hade sagt till mannen att jag skulle vilja åka hemifrån kl 10.15. Han jobbade och fick något viktigt samtal. Jag började stressa över att vi inte skulle hinna i tid.

Blängde surt på mannen och gnällde på honom. Samtidigt försökte jag packa skötväskan. Babyn grät av trötthet och lill flickan ville inte bli påklädd.

Tillslut gick mannen i duschen och klädde på sig. När han var färdig var klockan 10.15. Jag ville åka nu!! Han började gnälla på mig att varför jag skulle bestämma träff så "tidigt". Tillslut frågade han att när egentligen skulle jag träffa henne. Berättade och sen utbrast han att "det tar ju bara 15 min att köra dit!".

Tillslut satt vi i bilen och var på väg. Framme var vi 10.40...

Väl framme fick mannen ett viktigt jobbsamtal och han skyndade sig till något café. Jag träffade mamman och fick kläderna.

Efter det märkte jag att babyn började vakna och märkte att det var 3h sen hon hade ätit. Letade snabbt efter ett skötrum. Ammade babyn och efter det kräktes hon såklart allt på sin body. Bytte på henne och hon hade även bajsat. Våtservetterna hade jag glömt hemma. Tog vanligt toalettpapper och torkade henne med det.

Tittade på klockan och märkte att det hade tagit 1h att göra allt detta. Det var lunchdags för oss alla. Skyndade mig till affären för att köpa en barnmatsburk till lill flickan. Telefonen ringde och mannen sa att han var färdig. Nu skulle vi bara hitta ett lunchställe. Men inget hittades. Vi åkte hem istället.

Väl hemma skulle jag värma lunchburken till lill flickan. Märkte då att jag hade köpt en matburk från 6 månader... (lill flickan är ju snart bara 2 år).

Många timmar senare... Sitter jag på soffan med en pepsi max burk i handen och skriver detta inlägg. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över vårt kaos. Känns som om ingenting lyckas riktigt ordentligt i vår familj. Kanske kaoset slutar när barnen är äldre? :)

En natt

Den natten när jag är ensam med flickorna för första gången:

kl 22: Babyn somnar.
kl 23.30: Jag somnar tillslut.
kl 01.30: Babyn vaknar och vill ha bröst.
kl 01.50: Babyn somnar om och jag med.
kl 02.00: Lill flickan vaknar och skriker hysteriskt på mig. Springer till hennes rum och tröstar henne.
kl 02.20: Lill flickan och jag somnar om.
kl 03.30: Babyn vaknar och vill ha bröst.
kl 06.00: Lill flickan vaknar igen och skriker efter mig. Tröstar henne. Känner mig halvt yr.
kl 06.10: Vi somnar om.
kl 07.00: Babyn vaknar och vill ha bröst. Vid det här skedet gråter jag en skvätt.
kl 07.20: Babyn somnar om men jag ligger vaken. Fan!
kl 08.00: Lill flickan vaknar. God morgon! Vi stiger upp. Alla på gott humör förutom jag...

Värsta natten ever! Är skitsur på mannen som "lämnade" oss. Är sur på allting. Sömnbrist x 100!

Mat spott

Vad ska man göra när lill flickan har börjat spotta ut maten om hon inte vill ha mera? Ibland matar jag henne vid soffan (borde väl inte gör det) och sen plötsligt börjar hon spotta ut allting. Jag har sagt till henne snällt och argt. Jag har skrikit. Inget tycks hjälpa. Borde inte en 1 år och 9 månader gammal flicka förstå om man har sagt till redan hundra gånger? Och speciellt då när man blir arg? Det är inte så trevligt att det rinner mat ur munnen och kommer överallt. Blir så frustrerad. Efter det brukar jag föra henne till sängen. Det är ändå dagssömns tiden om hon spottar efter lunchen. Det verkligen pinsamt om hon gör det någon annanstans än hemma. Folk tänker att jag inte kan uppfostra henne.

Ordagrant hatar jag det när hon börjar med sitt spottande! Vad ska man göra för att få slut på det??

Handen på bröstet

Jag kommer aldrig ihåg från vilket bröst jag har ammat från den senaste gången. Babyn äter ännu från ett bröst åt gången. Det har räckt. För en tid sen räckte det inte men nu gör det igen.

Varje gång jag ska amma klämmer jag på brösten. Hemma går det bra för ingen bryr sig eller ser det. Känner med handen vilket bröst som är fullt.

Det har blivit en vana (en dålig sådan). Dålig sådan för om jag står och klämmer på brösten mitt i stan kan folk börja undra lite...

"Så står jag där med handen innanför min tröja och trycker på brösten. Hajar till och märker att någon står och stirrar på mig. Drar försiktigt bort handen och säger hej. Rusar snabbt bort efter det." (en gång på stan)

Dopet

Nu är dopet över. Dagen gick väldigt snabbt och jag är inte säker på att sa jag hej ens till alla. Pinsamt!!

Huset var städat från golv till tak och maten som vi skulle bjuda var gjord. Kläderna var strukna och allt var färdigt för den viktiga dagen. Hah! Trodde ni ja :) Allt annat var i skick förutom det viktigaste NAMNET!

Vill ni veta hurdan stress vi hade? Hela morgonen gick vi och funderade på namnet. Vi fortsatte med det ända till kyrkan. Tillslut hade vi två namn kvar... Vi anlände till kyrkan och hela bilresan satt vi och grubblade på vilket namn vi skulle ta. Prästen var rent ut sagt nervös på oss! När vi kom till kyrkan märkte vi att dopklänningen kom inte med. Den hade blivit hemma! Fan!! Mannen körde som en dåre hem igen och dopet borde ha börjat redan. Och vi hade INGET NAMN ÄNNU! Jag ringde till mannen och han var redan på väg tillbaka till kyrkan. Tillslut bestämde vi oss! Vi hade ett namn :) Mannen berättade snabbt namnet till prästen och han var nöjd. Svettiga och nervösa satte vi oss ner. Nu kunde dopet börja...

Prästen var tydligen lite nervös för under ceremonin sade han babyns namn fel. Inte bara en gång utan två gånger! Nå, det var vårt fel för vi hade haft beslutsångest...

Förstår inte hur vi hade det så svårt att välja namn. Vi ville ha ett perfekt namn såklart. Inget super vanligt utan ett speciellt fint namn som ändå är internationellt. Våra släkter kommer inte bara från Finland och Sverige men även från Europa och Latinamerika. Så ni kan tänka er att det var svårt :)

Nu måste vi bara vänja oss att säga namnet och inte bara baby. Kan ta en stund :)

Shit...

När jag, lill flickan, babyn och hunden var på en promenad såg vi ett gäng på tonårsbarn stå och prata högt. Ena pojkens telefon ringer och han börjar gå mot oss. Hör honom prata med sin pappa (?). Pojken säger i luren "Jag är ute och spelar fotboll. Mamma sa att jag får vara ute till kl 20." Efter samtalet rusar pojken troligtvis hem och klockan är bara 19.

Jag blev lite chockad för han var verkligen inte och spelade fotboll! Där stod han och hängde med sitt gäng utanför mataffären. Han var kanske 13-15 år gammal. Tänkte att gör vår äldre pojke samma sak?!

Efter det här ringde jag till vår äldre son och frågade var han och yngre pojken håller hus. Han svarade att de spelar fotboll. Han förklarade var de spelade och var jag skulle hitta dem. Han förklarade så gulligt med en barnslig liten röst och sa att "om du går ner för backen ser du två pojkar spela, där är vi". Hittade dem genast :) Mina gulliga barn! Dem kan jag lita på! :)

En resa till stan

Att åka iväg med 2 små barn...pust säger jag! Resor till stan gör jag inte varje dag pga en orsak. Jo, jag är STENDÖDS TRÖTT efter att spenderat några timmar på stan med barnen. Nu ligger jag här i sängen och önskar att båda flickorna skulle sova länge dagssömn den här gången.

På morgonen springer man runt i huset som en dåre för att hinna med bussen. Barnen ska matas, kläs på, själv ska man snabbt i duschen och förhoppningsvis hinner man slänga i sig en macka. Rusar till bussen andfådd och svettig och när bussen sedan kommer ryms man inte med för den har redan maximi barnvagnar. Några svordomar och ett textmeddelande till vännen att man kommer så snabbt som möjligt...

Tittar på nätet att hur vi nu kommer till stan snabbast. Den visar att vi ska ta en annan buss några hållplatser och sedan stiga av och ta en buss som sedan åker ända till stan. När vi ska stiga av bussen märker jag att den bussen som åker ända till stan är redan 100 meter framför oss. Jaha, så missade vi den. Några nya svordomar och ett nytt textmeddelande till vännen igen...

Ser att det finns en annan busshållplats 200 meter från oss. Vi går dit och till vår lycka ser jag på tidtabellen att det ska komma en buss om en minut. Halleluja! Bussen kommer och till vår lycka ryms vi med :) Tittar på klockan och märker att vi är ganska försenade. Textar igen och säger att VI ÄR PÅ VÄG men att vi är en hel del försenade. Som tur förstår vännen.

När vi ska stiga av bussen har busschauffören stannat så att vi backar rakt ut på en stolpe. Aj, fingret blev i kläm. Mera svordomar...

Tänker att "Varför har jag inte körkort!!"

Nå, några timmar går bra och vi njuter av vännens sällskap. Vi äter lunch (vi vuxna äter, barnen totalvägrar att äta) och efter lunchen tänkte vi shoppa lite till. Men när jag ska lyfta lill flickan tillbaks i vagnen märker jag att hon har kissat igenom blöjan. Byxorna och bodyn är genomvåta. Det är bara att leta fram ett skötrum. Väl där får jag bytt på henne och som tur packade jag skötväskan kvällen innan. Byteskläderna kom med. Lill flickan tillbaks till vagnen och tänker att jag ska ännu snabbt byta på babyn när vi en gång är där. Till min ära har hon total bajsat ner sig. Härligt. Så det är bara att byta allt på henne också.

Efter denna procedur är jag såå trött! Vi bestämmer oss för att åka hem. Bussresan hem går som tur bra och nu sover båda flickorna sött :) Mina söta små änglar!

Hur klarar sig andra att åka iväg med två små barn?

Transvestit - prat

Jag och yngre pojken satt och pratade en dag om Conchita Wurst. Han undrade varför han var klädd som en kvinna. Hur sjutton ska man förklara till en 10-åring...

Jag: Han vill klä sig i kvinnokläder för han vill det (bra förklarat...)
Yngre pojken: Alltså han tycker om det för då går han liksom på maskerad varje dag.
Jag: Maskerad... Aa...

Så var diskussionen slut. Alltså han klär sig i kvinnokläder för han tycker om att gå på maskerad varje dag. Exakt! :)

Uppmärksamhet

Vår lilla baby är redan 2 månader. Tiden har faktiskt gått snabbt. Hon är rund liten flicka :) väger över 5,5 kg och är ca 56 cm lång. Hon ler och "talar" med oss. Hon har 2 gånger sovit 7h i sträck om natten, annars vaknar hon ganska exakt 3 timmars mellanrum. Hon gråter nästan aldrig och magproblemen är nästan över. Kan det låta mer än bra? :)

Lill flickan då? Hon har kommit till trotsåldern. Härligt! Om hon inte får vad hon vill skriker hon och springer till andra sidan av huset och stor tjuter. Jag och mannen tittar på varandra och undrar om vi ska skratta eller gråta. Just nu är det bara jag som duger. När hon ser sin pappa börjar hon redan och gråta och springer till mig. Stackars pappa! Stackars mig :) Det är ganska jobbigt när hon hänger på mitt ben dagarna långa. Jag kan knappt sätta diskmaskinen på när hon drar i mitt ben och vill komma i famnen. Stackars henne! Hoppas den här fasen går snabbt över! Mina händer räcker inte till. Borde ha 8 händer så att alla skulle vara nöjda.

Än så länge sover babyn mycket. Försöker göra så att när babyn sover ger jag uppmärksamhet till lill flickan och tvärtom. Äldre pojkarna tar sin uppmärksamhet då när de vill. De pratar på oavsett än vad vi gör. De bryr sig inte om jag byter blöja, ammar eller sitter på toaletten. De pratar på :)

Mannen och jag då. Vi hinner inte umgås men så är det väl när man har 4 barn och speciellt småbarn. Jag har alltid velat ha en stor familj och nu har jag det :) Älskar det men nog är det tungt!

Tillbaka till immunologin

Alla i familjen är rejält förkylda förutom jag. Klagar inte men är det inte konstigt? Mannen sa här om dagen att han har bara sett mig sjuk en gång under hela den tiden vi har varit tillsammans (bort sett bröstinflammationen) och det var för ca 5 år sen. Jag är aldrig sjuk. Bra eller dåligt?

Tankar börjar stiga... Var det på riktigt så att jag har för högt immunförsvar? Var det därför det tog en längre tid att få lill flickan? Med den nya babyn tog jag Prednisolon innan graviditeten för att dämpa immunförsvaret. Var det därför jag blev gravid? Prednisolon och mini Aspirin -svaret? Kommer aldrig att få veta svaren. Kanske det behövs inte heller...

Till och med babyn är förkyld. Stackars de små!

Hur kan det vara möjligt?

Mjölken nästan slut? Åtminstone har den minskat rejält. För typ en vecka sen kämpade jag emot bröstinflammation och nu kämpar jag emot att mjölken inte ska ta slut (så känns det).

Babyn äter ganska regelbundet var 3:e timme och alltid bara från ett bröst. De senaste dagarna har babyn velat ha mera mjölk än bara från ett bröst men det finns knappt någon mjölk i det andra bröstet. Jo, för bröstet har vant sig att producera mjölk var 6:e timme. Babyn börjar vrida och vända sig vid bröstet efter 5-10 minuter och är inte nöjd. Jag vill inte börja amma 24h om dygnet för att öka på produktionen igen. Jag har inte tid med det. Ifall babyn börjar sova sämre börjar jag ge lite ersättning till. Hittills har jag bara ammat. Mjölken börjar väl öka igen om babyn äter från båda brösten var 3:e timme.

Men vilket jobb att amma!

Hur kan det vara så sjuttons svårt...

att hitta på ett gemensamt namn till vår söta lilla baby?! Bra att vi inte storgrälar över saken. Vi har bara någon dag på oss att hitta på namnet. Gissa om stressen är stor. Jag har kommit med många namnförslag men min man säger bara nej nej. Han har kommit på ett namn och det tycker jag inte om. Tycker att det är för vanligt. Min man jobbar häcken av sig och är ganska lite hemma. Vi har varken tid eller ork att fundera. Stackars liten får bli namnlös! Fy, vad ska vi göra! Har ni andra haft samma stress?

Nu måste jag börja sova. Godnatt!