Berättande av den stora hemligheten för pojkarna

Så här gick konversationen till: 

Jag: vi har en överraskning till er.

Äldre pojken: får vi ett nytt spel?

Jag: nej, det är ingen sak.

Yngre pojken: jag vet, du har en baby i magen.

Jag: ja, hur visste du det?

Äldre pojken: jag visste det! Jag har hört dig spy i 2 månader.

Yngre pojken: ja, det är därför du har varit på dåligt humör! 

Jag: haha! :)

Mina gulle barn! :) Så nu vet de och de har sett ultraljudsbilden. Barn är nog inte dumma. De vet mycket mera än vad man tror. Jag som trodde att jag kan spy tyst... Stackars barn som har blivit utsatta för min trötthet. Kanske de kan förlåta mig nu. Det värsta är att jag inte ens har märkt att jag har varit på dåligt humör (kanske ibland). Men bra att de sa det. De tog saken mycket bättre än vad jag trodde. Härligt! 

Uppdatering av mina symptom

Den här natten sov jag för första gången på länge hela natten igenom. Vilken underbar känsla att vakna på morgonen och inse att jag har sovit hela natten! Wow! Hoppas det blir många fler sådana nätter!

Ska uppdatera med mina symptom hittills:

- illamående attacker kanske en gång per dag men mest på kvällen.

- spyr inte ens varje dag mera, så skönt! Men måste nog vara försiktig med maten.

- ingen matlust alls fast jag är hungrig jämt och ständigt. Måste äta någonting varannan timme. Om det blir längre spyr jag garanterat. 

- brösten har börjat göra lite ont på sidorna. När jag tar av bh:n på kvällen känner jag att det gör ont. 

- halsbränna varje dag. Men mycket beror på min reflux sjukdom. 

- kissnödig ofta. 

- trötthet men nu lite mindre än för några veckor sedan. Ibland sover jag dagssömn med lill flickan. 

- finnar. Brukar ha en finnfri hy men inte nu.

- vikten har stigit med 5-6kg. Alltså inga av mina vanliga kläder ryms på mig mera. 

- känner att livmodern har blivit större. Speciellt om jag ligger ned på rygg kan jag känna den. Det är en hård klönt där inne. 

Vad jag äter nu:

- kantarellsoppa

- vitt bröd med smör

- sallad ibland

- ibland fisk och det som lever i havet

- choklad i små mängder

Äter ingenting annat. Jag har inte lust och känner äckel för nästan allt. Blä! Sen får jag hemsk halsbränna av allt som är starkt och fettigt men som tur har jag inte lust med det ändå. 

Men som sagt mår jag bättre nu än för några veckor sedan. Är väldigt tacksam och glad över det. 

Sömnlös i hemmet

Jag har legat vaken i sängen redan 3 1/2 h. Vaknade av att jag måste gå på toaletten. Efter det har jag legat trött och vaken i sängen och klockan är bara 07:00. Godmorgon alla! Jag har läst nyheter, spelat på candy crush, skrivit email, ätit och försökt desperat få sömn. Hur svårt kan det vara? Vet inte om jag ska skratta eller gråta...

Lil flickan vaknar om ca en timme. Det är sportlov och som tur är mannen ledig. Pojkarna sover länge och njuter av ledigheten. Idag ska det väl köras carting. Vi har fartdårar i familjen. Inte jag såklart. Jag är bara choklad galen. Okej, ska försöka sova lite. 

Godnatt!

Tankar

Ligger i sängen och väntar på att lill flickan ska vakna :) gör nuförtiden det varje dag. Äter mina saltakex så att jag inte ska spy av hunger. Går på toaletten och tänker att så skönt att få sitta här i lugn och ro medan alla andra sover. Efter en stund märker jag att det inte finns toalettpapper (har redan utfört mina behov)... Vad ska jag göra? Ser att lill flickans våtservetter finns på skötbordet, yes, tar dem. Trippar tillbaka till sängen. Nu är det bara att vänta...

Lill flickan har blivit så "stor". Hon går och älskar att utforska alla vrå och hörn i huset. Hon skrattar mycket och talar mycket sitt eget språk. Hon är så härlig! På gott humör för det mesta. 

Pojkarna har varit ganska lugna nu på den senaste tiden. Ingen uppkäftighet och emot sägande. De vet ännu inte om graviditeten. Jag skulle vilja vänta en stund ännu men mannen skulle vilja berätta. Jag tror att jag är rädd över deras reaktion. Tror att de kommer att börja stressa över situationen. De är ändå nästan tonårsbarn. Vi bor i helt för litet hem. Pojkarna delar rum. Men vi har inte råd ännu att flytta till ett större hem. Den äldre är ganska duktig på att sköta om lill flickan. Han  kommer säkert att tänka att snart har vi 2 småbarn som han måste gå och bära på. Lill flickan älskar att vara speciellt med den äldre. Men ibland tycker han att det kan bli lite för jobbigt. Den yngre vet att man inte kan göra så mycket när man har småbarn (inflytelse från sin egen mamma). Med småbarn kan man inte t.ex åka skidor med. Nå, kanske jag oroar mig i onödan, vem vet. Kanske de blir super glada :) Kanske vi måste berätta idag för dem...

Nu börjar lill flickan att vakna. Hör det via gråtalarmet. Hon sover i ett annat rum. Hon gråter aldrig på morgonen utan gör bara sina egna ljud. Sen är det pottdags och vällingdags. Sen äter jag själv. 

Kram.

Luften tar slut

Jag är så trött på min mans ex. Känns som om nu är det stop. Jag orkar inte. Mitt tålamod är slut. Fan! Hur kan man vara så elak och känslokall? Jag förstår inte. Kommer aldrig att göra det. Jag hatar henne. Hon stressar oss till vansinne! Vi alla lider pga hennes beteende. Det värsta är att hon tycker att hon har rätt och att det är bara hon och hennes uppfostran som är det bästa. Hon vill ha all kontroll och hon blir tokig om hon inte vet allt vad vi gör osv. Hon tycker att allt vi har är fult och inget duger till henne. Argh!! Hennes son ska bara ha märkeskläder och 130€ jackor! Suck! Hon andas och vaktar oss bakom våra ryggar. Känns som luften tar slut. Vi kvävs. Det här kommer aldrig att ta slut. Kommer hon någonsin att lugna ner sig? Troligtvis inte...

Jag kan inte förstå...

...att jag är gravid. Varje gång jag ser på ultraljuds bilderna blir jag så himla glad! Jag kan inte fatta att jag har något i min mage som växer och blir större. Helt otroligt! Jag har hållit tillbaka mina känslor och varit ganska rädd och osäker. Men nu, jeij!! :)

Underbart gånger hundra!! :)

13+5

Drömde i natt att jag började blöda. Läskigt! Jag är så rädd att något ska hända. Men ska börja tro att allt kommer att bli bra och att graviditeten går till slut. 

Igår på ul var allt bra. Ingen nacksvullnad. Fostret var från huvud till stjärt 73 mm lång. Beräknade dagen blev 18.8. Kommer att få en tid till kejsarsnitt senare. Babyn kommer att födas med stor sannolikhet den 11-13 augusti. Om allt går bra alltså. 

Jag har vågat börja se på tvillingvagnar. Lill flickan kommer att vara lite över 1 1/2 år gammal då och kommer att behöva åka vagn hon också. Jag har tittat på nätet på Mountain buggy duet. Den är bara 63 cm bred. Jag har inget körkort och det ända sättet för oss att komma bort härifrån för att träffa vännerna är att åka buss. Behöver en behändig vagn som ryms i bussen. Bugaboo donkey är snygg men dyr. Den är 74 cm bred. Emmaljunga double viking är snygg också. Den är redan 79 cm bred. Men på den skulle vi få vår babyskydd fast. Vi har till lill flickan en Emmaljungas vagn och till den en adapter att sätta fast babyskyddet på. Det skulle vara behändigt men är vagnen för bred? Som tur har jag tid att fundera ännu på saken och det bästa är att åka ut till butikerna och prova. 

Snart måste jag köpa en mammajacka till mig. Min vinterjacka är snart för liten. Den klämmer redan. Med lill flickan använde jag min mans jacka men kände mig verkligen oattraktiv då. Nu skulle jag vilja ha en fin jacka att använda. Jag känner mig inte för tillfället så attraktiv annars heller. Kläder kan ju få en att känna sig bättre :)

Hoppas ni har en bra dag! Kram.

Lycklig och glad

Jag tror inte att jag behöver säga något annat än att...jag är LÄTTAD!! För den lever!! :)

Takykardi

Jeij, huset är städat! :) Det tog bara hela veckan. Lill flickan fick mpr vaccinet för en och en halv vecka sedan. Igår fick hon som biverkning feber och det har fortsatt idag. Stackars liten! Den äldre pojken och mannens föräldrar har lekt med lill flickan så att jag har kunnat städa. Jag skulle annars inte ha orkat städa men eftersom vi ska ha födelsedagskalas på helgen så måste jag. Veckan har varit ganska tung. 

Har jag berättat att jag har haft konstant diarré sen jul? Jag pratade med läkaren för några veckor sedan. Då sa hon att om det fortsätter ska jag ge keliaki prov och avföringsprov. Jag har alltså haft diarré i ca 7 veckor. Tänkte nästa vecka åka till labbet och ge proverna. Diarrén gör mig helt utmattad och öm i magen.  

Igår trodde jag att jag måste ringa ambulans till mig. Blev verkligen rädd. På förmiddagen spydde jag några gånger och efter den sista spyan började mitt hjärta slå som en dåre. Jag fick takykardi (Takykardi eller hjärtrusning är den medicinska termen för onormalt hög hjärtfrekvens, att hjärtat slår för snabbt). Jag var ensam hemma med lill flickan. Jag satt en stund på toalettstolen väntade på att det skulle lugna ner sig. Men det bara fortsatte. Gick och lade mig i sängen och lill flickan åt mina saltakex under tiden (som jag har på nattdugsbordet). 5 minuter gick och hjärtat bara fortsatte att slå hårt och snabbt. Ringde min man i lite panik och började gråta. Han blev ju rädd han med. Lill flickan började gråta. Försökte mäta min puls men det var omöjligt. Min man sa att nu kommer jag hem och då precis slutade hjärtat att slå som en idiot. Nästan 10 minuter tog det för hjärtat att lugna ner sig. Efter det här var både jag och lill flickan utmattade och vi somnade och sov i 2 timmar. Pust! 

Min kropp har varit/är tydligen i lite obalans. Allt ska man vara med om! Läskigt!

Skönt att det bara kommer de allra närmaste till kalaset. De alla vet om graviditeten. Behöver inte spela att jag mår toppen. Spyandet har ju lite minskat men istället kommer allt annat på köpet. 

Om jag får klaga lite till så har jag varit lite små störd på pojkarna den senaste tiden. Men det kan jag berätta mera om en annan gång...

Hittar inte på någon vettig rubrik...

Nu är det en vecka kvar till det riktiga ultraljudet. Väntar och längtar. Jag vill veta att allt är bra. 

Jag har mått lite bättre och bara spytt några gånger per dag. Den värsta tröttheten är över men nog är jag trött ännu. Det har varit väldigt skönt att inte spy varje timme. Vi var till och med på ett köpcentrum förra veckan och handlade lite saker. Men på väg hem började jag må illa såklart och hemma spydde jag. Men det härliga var att jag orkade gå där på köpcentret och shoppa en stund. 

På lördag ska vi ha dubbel kalas för mannen och lill flickan. Vi skulle redan ha det för 2 veckor sedan men vi var tvungna att inhibera det för mitt dåliga mående. Nu måste jag bara städa huset. Ni kan säkert tänka er hur det ser ut här. Huset är ju inte städat sen jag var på v. 5 då illamåendet började. Alltså det har varit ostädat nu i ca 7 veckor! Jo, toaletterna måste vi putsa och diska undan den värsta disken. Rena kläder har vi knappt haft. Saker finns överallt. Detta är verklighet. Men nu ska vi ta tag i det här. Alltså jag ska. Mannen handlar maten och lagar den varje dag. Han städar köket. Han kör pojkarna till träningarna. Han jobbar otroligt långa dagar (hans jobb kräver det). Han är ganska slutkörd. Sedan försöker han träna för att gå ner i vikt. Men nu när jag mår lite bättre ska jag delta i vår familj igen. Sanningen är rå. Det kräver otroligt mycket av familjen när den andra mår så dåligt och är så trött. Den ända som inte märker något är lill flickan. 

Osocial är man också. Jag har inte orkat ringa någon eller för huvudtaget ta kontakt med någon. Väntar även på att ultraljudet ska vara över. Efter det kan vi säga att vi väntar barn eller inte. Min mage är väldigt svullen och jag ser gravid ut. Svårt att dölja det. En vecka kvar...

Kram.