Familjen kaos

Igår bestämde vi att vi ska åka till ett köpcentrum idag på förmiddagen. Frågade mannen om han kan köra oss dit. Han svarade ja, visst!

Jag hade bestämt träff med en annan mamma där kl 10.50. Jag skulle bara få några klädesplagg av henne.

Lill flickan vaknade idag kl 8.30 på morgonen och jag tänkte att vi har mycket tid på oss innan vi skulle åka iväg. Hade i huvudet tänkt att det skulle ta ca 30 min att köra dit.

Klockan tickade iväg och jag försökte få oss alla påklädda och tjatade på mannen att han skulle gå i duschen. Men nej, han satt bara på soffan med sin data i famnen. Hade sagt till mannen att jag skulle vilja åka hemifrån kl 10.15. Han jobbade och fick något viktigt samtal. Jag började stressa över att vi inte skulle hinna i tid.

Blängde surt på mannen och gnällde på honom. Samtidigt försökte jag packa skötväskan. Babyn grät av trötthet och lill flickan ville inte bli påklädd.

Tillslut gick mannen i duschen och klädde på sig. När han var färdig var klockan 10.15. Jag ville åka nu!! Han började gnälla på mig att varför jag skulle bestämma träff så "tidigt". Tillslut frågade han att när egentligen skulle jag träffa henne. Berättade och sen utbrast han att "det tar ju bara 15 min att köra dit!".

Tillslut satt vi i bilen och var på väg. Framme var vi 10.40...

Väl framme fick mannen ett viktigt jobbsamtal och han skyndade sig till något café. Jag träffade mamman och fick kläderna.

Efter det märkte jag att babyn började vakna och märkte att det var 3h sen hon hade ätit. Letade snabbt efter ett skötrum. Ammade babyn och efter det kräktes hon såklart allt på sin body. Bytte på henne och hon hade även bajsat. Våtservetterna hade jag glömt hemma. Tog vanligt toalettpapper och torkade henne med det.

Tittade på klockan och märkte att det hade tagit 1h att göra allt detta. Det var lunchdags för oss alla. Skyndade mig till affären för att köpa en barnmatsburk till lill flickan. Telefonen ringde och mannen sa att han var färdig. Nu skulle vi bara hitta ett lunchställe. Men inget hittades. Vi åkte hem istället.

Väl hemma skulle jag värma lunchburken till lill flickan. Märkte då att jag hade köpt en matburk från 6 månader... (lill flickan är ju snart bara 2 år).

Många timmar senare... Sitter jag på soffan med en pepsi max burk i handen och skriver detta inlägg. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över vårt kaos. Känns som om ingenting lyckas riktigt ordentligt i vår familj. Kanske kaoset slutar när barnen är äldre? :)