Nu är dopet över. Dagen gick väldigt snabbt och jag är inte säker på att sa jag hej ens till alla. Pinsamt!!
Huset var städat från golv till tak och maten som vi skulle bjuda var gjord. Kläderna var strukna och allt var färdigt för den viktiga dagen. Hah! Trodde ni ja :) Allt annat var i skick förutom det viktigaste NAMNET!
Vill ni veta hurdan stress vi hade? Hela morgonen gick vi och funderade på namnet. Vi fortsatte med det ända till kyrkan. Tillslut hade vi två namn kvar... Vi anlände till kyrkan och hela bilresan satt vi och grubblade på vilket namn vi skulle ta. Prästen var rent ut sagt nervös på oss! När vi kom till kyrkan märkte vi att dopklänningen kom inte med. Den hade blivit hemma! Fan!! Mannen körde som en dåre hem igen och dopet borde ha börjat redan. Och vi hade INGET NAMN ÄNNU! Jag ringde till mannen och han var redan på väg tillbaka till kyrkan. Tillslut bestämde vi oss! Vi hade ett namn :) Mannen berättade snabbt namnet till prästen och han var nöjd. Svettiga och nervösa satte vi oss ner. Nu kunde dopet börja...
Prästen var tydligen lite nervös för under ceremonin sade han babyns namn fel. Inte bara en gång utan två gånger! Nå, det var vårt fel för vi hade haft beslutsångest...
Förstår inte hur vi hade det så svårt att välja namn. Vi ville ha ett perfekt namn såklart. Inget super vanligt utan ett speciellt fint namn som ändå är internationellt. Våra släkter kommer inte bara från Finland och Sverige men även från Europa och Latinamerika. Så ni kan tänka er att det var svårt :)
Nu måste vi bara vänja oss att säga namnet och inte bara baby. Kan ta en stund :)
Oj spännande, aldrig hört om någon som inte bestämt namnet innan :)
SvaraRaderaDet är förresten jättesvårt att hinna prata med alla men de flesta har nog förståelse för det :)
Inte vi heller :) Förstår inte hur vi hade det så svårt med namnet. Vi var inte överens om någonting. Den här gången tyckte vi olika. Det var verkligen stressigt! :)
RaderaPs. Har skrivit kommentarer i din blogg. Har du alls fått dem?