Jag tror att vi (jag och den äldre pojken) har grälat varje dag i någon vecka nu. Han är uppkäftig gånger hundra. Han är annars jätte lugn och snäll. När han fyllde 1 1/2 år började världens trotsålder och det slutade när han var 4 år. Efter det har han varit super snäll och duktig. Men nu...som 12 åring, ja nu började puberteten (åtminstone förpuberteten). Han säger emot vad jag än säger. Gör ingenting jag ber honom att göra. Han kan inte lyssna utan ska alltid ha det sista ordet. Suck! Min lilla tonårspojke!
Den yngre pojken är också i god väg till (för)puberteten. Han säger inte emot ännu men han är lat! Han vill/orkar inte städa sitt rum eller göra någonting annat. När man ber honom att göra någonting så hör man alltid honom sucka och säga neeej.
Pojkarna är (om man får berömma sig själv) väluppfostrade och artiga. Man behöver inte skämmas över deras dåliga beteende. De är ordentliga och väldigt rara. Men alla barn kommer väl upp till tonåren någongång och nu tycks det vara vår tur...
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar