4 saker som...

...jag blir irriterad/arg/ledsen/sur/besviken på. Har skrivit saker om vad jag älskar, tänkte nu skriva om motsatsen. Det är inte i ordning även om de är från 1-4. Dessa saker är vardagliga saker, de berör mig/oss och säkert många andra också. Såklart att jag hatar krig, vem skulle inte göra det. Tar inte upp dessa stora hemska saker utan de som berör mig. 

1. Mannens ex. Tänker inte gå in mera på detta men blir bara så otroligt ledsen på hennes beteende. Har aldrig träffat en sådan person som hon. Hon stressar både mannen och mig. 

2. Föräldrar som inte blir hemma med sina sjuka barn. Blir helt rabiat arg på detta. Förstår inte dessa föräldrar att de smittar ner alla andra?! De sjuka barnet mår säkert bättre också av att vara hemma. 3 gånger har lill flickan blivit smittad från familjecafeet som vi brukade gå till. 3 gånger!! När vi var där såg man klart och tydligt att en del barn var sjuka. Deras gula och tjocka snor rann och de hostade högt bland andra barn. Vad tänker dessa föräldrar riktigt på! Hade lust att skriva ett argt brev dit men istället går vi inte dit mera (åtminstone inte detta år). 

3. Dålig service. Om man går på restaurang eller på cafee så förväntar man sig att få bra service. Eller det spelar ingen roll vart man går, man vill ju ha bra service överallt. Vad är det med en del av dessa sura människor bakom disken? Har de tagit sina 'problem' till jobbet? Kundservice är A och O. Vill de inte att man ska fortsätta att gå dit? Vill de skrämma bort människor? Om jag ber snällt av servitrisen att kan hon värma lill flickans mat så förväntar jag mig inte att servitrisen fräser och säger att "jag gör det sen när jag hinner". Tack bara!

4. Människor som inte förstår vad det betyder att ha det svårt att få barn. Blir sjukt irriterad på människor som säger t.ex. att nästa höst ska vi skaffa barn. Vad då skaffa?! Kan man planera när barnet ska födas?! Till och med en del av mina vänner tänker skaffa barn och det bästa är att de frågar när det skulle vara bra att skaffa barn, med tanke på åldersskillnaden. Blir ledsen och sårad. Jo, fick mitt första barn på första försöket men andra barnet fick jag först 12 år senare. Vet inte någon som skulle vara mera barnkär än jag. Babyfeber har jag alltid haft ända sen jag var i tonåren. Säger inte att de som inte är barnkära skulle bli dåliga föräldrar, absolut inte. Mina vänner skaffar barn när de passar in i deras livssituation. De planerar när de ska födas och de vill ha 2 års åldersskillnad på deras barn. Livet är orättvist!

Är i stort sett en positiv människa som är både glad, lycklig och nöjd. Men nog finns det saker som alla människor blir störda på. Så det så :)